Rederihistorik Helsingborg
Så började det
År 1867 grundades Helsingborgs varv av bl.a. konsul Carl Henckel och sjökapten CJ Hulthén. Henckel och Hulthén lät bygga fartyg på varvet och bildade tillsammans med andra intresserade flera partrederier. Hulthén var stadens sjömanshusombudsman från 1866 till 1912. Han blev huvudredare för många av de partrederier som bildades. Han innehade positionen som stadens störste redare till år 1893, då grosshandlaren Carl August Banck passerade honom.
Så fortsatte det
Den 9 januari 1896 är ett betydelsefullt datum i Helsingborgs sjöfartshistoria. Denna dag höll sjökapten Bror Banck ett inspirerande föredrag på Hotell Continental om fördelarna med ångfartyg framför segelfartyg. Föredraget hade sådan effekt att flera rederier bildades de närmaste dagarna, bland andra Rederi AB Helsingborg av Nils Corfitzon m fl. Året därpå grundades Rederi AB Kärnan, som blev föregångare till AB Transmarin.
Second-hand-fartyg inköptes från England till förmånliga priser och Helsingborgs rederier och handelsflotta växte starkt. År 1910 fanns det fler ångfartyg än segelfartyg. Bröderna Carl August, Otto och Bror Banck samt Nils Corfitzon, Bernhard Ingelsson och Otto Hillerström blev de dominerande redarna. När första världskriget bröt ut fanns det 50 rederier i Helsingborg med tillsammans 101 ångare och 29 segelfartyg.
Sjökapten BO Börjesson från Onsala bildade Rederiaktiebolaget Activ år 1915. Året efter grundades AB Transmarin av Bernhard Ingelsson.
Första världskriget medförde en stor decimering av flotta genom bland annat torpederingar och minsprängningar. Tonnaget minskade dessutom på grund av försäljningar. Sammantaget reducerades flottan till en endast en tredjedel av förkrigsstorleken.
Sjöfarten gick emellertid vidare under skiftande konjunkturer och år 1937 kunde staden räkna inte mindre än 62 rederier med 116 ångfartyg men inga segelfartyg. Det var trampfart och kontraktsfart som bedrevs. Från Sverige fraktades skogsprodukter och järnmalm och till Sverige fraktades kol, svavelkis och andra råvaror. De största redarna var Bernhard Ingelsson, Johan Gorthon och Otto Hillerström. Deras rederier svarade för över hälften av tonnaget. Helsingborg var i storlek den tredje i ordningen i Sverige.
Även andra världskriget drabbade Helsingborgs rederier hårt. En tredjedel av fartygen förlorades genom kriget. Nära 200 besättningsmän miste livet.
Storhetstid
Under mellankrigstiden bedrevs ingen linjefart och det fanns inga motorfartyg i flottan.
Det första motorfartyget blev Hillerströms ”Eros”, som levererades från Helsingörs varv den 18 augusti 1941. Fartyget, som kom att ingå i Röda Korsets greklandsflotta, gick nyårsdagen 1943 på grund vid ön Polygandros i Cykladerna och blev vrak.
Omedelbart efter kriget startade man transport av styckegods på reguljära linjer med moderna motorfartyg: Transmarin mellan Kontinenten och Medelhavet, Gorthons mellan Sydamerika och Medelhavet samt Hillerströms mellan Australien och Japan. Helsingborg hade fortfarande positionen som tredje rederistaden i landet. Transmarin var länge det största rederiet men passerades 1947 av Gorthons.
De närmaste decennierna efter kriget innebar en storhetstid för Gorthons, Transmarin och Hillerströms. I fråga om omsättning, sysselsatt kapital och personal kunde dessa rederier mäta sig med de landbaserade industrierna i staden.
Nedgång
De mindre rederierna försvann ett efter ett. Så småningom fick Transmarin och Hillerströms svårigheter med lönsamheten och avvecklade sina fartygsflottor under 1970- och 1980 talen. Längst fanns Gorthons kvar men på slutet endast som en del av Rederi AB Transatlantic, som bildats genom sammanslagning av B & N Nordsjöfrakt och Gorthons.